simonskriver

2000-talet. Tiden då man gick över lik för personlig status och hade ett ständigt sökande efter hävdelse av medbefolkningen.

Har vi någonsin skådat ett större jippo av uppmärksamhetssökande människor som vi gör idag?

Det starkaste varumärket i dagens Sverige är vår egen dumhet, i ett land där dokusåpor är på ständig frammarsch försvinner humana värderingar som polarisarna i norr. Vi marknadsför oss själva som dumma för att på så vis skapa en hatkärlek gentemot våra tittare. Det jag pekar på är alla extrema exponeringar av oss själva på Tv, såväl som på Youtube och i alla andra möjliga medier där vi som mest kan synas. höras och hävdas. Vi kan se flickor vars sista mjölktänder ännu inte är tappade exponera ut sig själva framför webbkameran i flickrummet, en exponering skrämmande likt kvinnohandeln i öst.

Platina-blont hår, smink i överflöd samt en kroppsform som skrämmande påminner om de offer som i brist på mat svalt i Hitlers koncentrationsläger.  Adderar du alla dessa attribut med en webbkamera från Elgiganten för 149 kronor så får du en tittarsuccé på Youtube, en tittarsuccé med tusentalstittare varje dag.

Varför attraheras vi av all denna dumhet? För det enda man ser på TV idag är just förnedrings-tv, och exemplen finns i hundratals, och efter det ett antal hundra till.

Du är vad du äter, Rent hus, Biggest loser, Ensam mamma söker, Bonde söker fru samt lyxfällan är ju bara ett
fåtal av all den olycka och förnedring som vi frossar i oss framför TV-rutan i hemmets lugna vrå.

Det senaste fenomenet dock som jag verkligen vill belysa, och som jag tycker är otroligt intressant är, gym. Ja just det, gym! År 2010:s kanske hetaste ord.

En vanlig dag när du surfar runt på Facebook:s vida sortiment av skräp och åter skräp så lyckas dina ögon ibland snappa upp ett antal statusuppdateringar här och där, försök då med att under en hel dag inte läsa ett eller flera inlägg om folk som är på väg, har varit eller längtar efter gymmet.  

Ja okej underbart! Folk är nyttiga, folk är friska, folk är pigga, vi badar i välmående och träning. Nej riktigt så är det inte va? I min mening har gymmet just nu blivit ännu en av de många modeflugor där man får utrymme för att visa upp sig och på ännu ett plan hävda sig.

Man går till gymmet så att man i den mån kan visa upp sina otroligt fräcka träningskläder från Nike, träningskläder som kostar mer än vad en undersköterska tjänar under en hel månads jobb och slit, addera detta med gymkortskostnaden så har man snart betalat en hel del för att spendera en timme på rullbandet, lagom nog tills håret måste hem och plattas igen då de naturliga vågorna i håret pinsamt dyker upp.

Att på egen hand ge sig ut i skog, mark eller i parker för att löpa eller promenera är ju långt ifrån den lyx och glamour man upplever i gymmet. Det faktum att varje steg av träning man kan ta utanför gymmet sparar en otrolig summa pengar struntar vi i, då vi gärna betalar den summan för all uppmärksamhet man kan tjäna.

Terränglöpning i skog och mark kommer nog i den mån aldrig bli populärt förrän den dag då man slår upp fyra väggar och ett tak runt skogen, döper träningsmetoden till ”Extreme running X2000 bodycore” och även tar tusen kronor betalt i månaden för det. Då! Ja då kommer folk garanterat vallfärda till denna revolutionerande träningsmetod i deras nyinköpta träningskläder!