simonskriver

Lika långt upp i halsen som en nedmanglad kebabpizza står dom, de så vackra statusuppdateringarna på Facebook. Då tänker jag på de inlägg som faller under nyckelorden grogg, guld, ge den, ta en kall osv. Som varit majoritetsbetonade hela sommaren.

För att verkligen ge krydda till sin uppdatering så följer ofta det obligatoriska hjärtat (<3) efter det man just skrivit. Det ger hela uppdateringen mer innebörd, då man rättfärdigt visar sin kärlek till broder alkohol.

Statusen är uppdaterad, och då var det återigen dags ge sig ut med ett importerat flak Spendrups 5.9:er stadigt placerad under högerarmen, alternativt en flaska Rachmanoff, flaskan som helt enligt regelboken befinner sig nedprånglad tryggt i bakfickan. Nedprånglad i de arma jeans som för sitt liv kämpar för att hänga kvar på vederbörandes kropp.

Skrämmande nog är de flesta som gång på gång lämnar dessa elektroniskaavtryck inte 14-15 år längre. Då man i den åldern fortfarande skulle kunna rubricera detta som ett ”naturligt beteende”. Utan dom flesta har passerat 18-årsgränsen, eller i alla fall passerat den rent tidsmässigt.

Man blir ju nästan mörkrädd när man för tredje gången samma dag MÅSTE uttrycka att man förtär alkohol och med vilka (helst taggade i posten). När man då är född 1992 och ändå har ett sådant behov så vet jag inte riktigt om man har alla indianer i tältet.